Låt gärna någon annan städa, men betala honom rejält! Och jag vill inte ge dig pengar för att betala det om du själv har råd!

Debatten om städhjälp, hushållsnära tjänster, ”pigavdrag” – kärt barn har många namn – är i full gång inför valrörelsen. Ska avdraget för hushållsnära tjänster vara kvar, eller ska det bort. På partikongressen i Stockholm för ett par månader sedan slog Socialdemokraterna i sina riktlinjer fast att: ”Ett flertal skatter måste förändras för att säkra välfärden och rättvisan. De med höga inkomster måste bidra mer och avdragsrätten för hushållsnära tjänster avskaffas. Dessutom bör en förmögenhetsskatt införas. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd ges efter behov.”

Även Vänsterpartiet vill avskaffa avdragsrätten, medan Miljöpartiet är mer positiva till att den ska få vara kvar på grund av ”den höga arbetslösheten”. De borgerliga partierna vill så klart behålla avdragsrätten – varje skattekrona som inte behövs betalas in är en glädje i Danderyd och Täby.

Det finns en del argument som är svårbemötta för den som vill avskaffa rätten till avdrag för hushållsnära tjänster. Argumentet att du har rätt att göra avdrag för den som sätter in fönstret men inte för den som tvättar det är retoriskt, och svårbemött. Det verkar också vara så att avdraget skapat en del jobb, även om intresse- och partsorganisationen Almegas beräkningar definitivt inte kan stämma. För precis som Bengt Silfverstrand skriver så är det ju så att en hel del av de 11 000 sysselsatta enbart arbetar deltid och en hel del av dem på väldigt låga sysselsättningsgrader, och det finns heller inget i Almegas rapport som tydligt visar på att det faktiskt är avdragsrätten som genererat de jobb som kommit. Man kan anta, men antaganden är trots allt bara antaganden.

Så jag har förståelse för Miljöpartiets syn. I ett läge med skyhög arbetslöshet, som främst drabbat unga, kan det vara olägligt att avskaffa avdragsrätten och därmed minska incitamenten att köpa tjänster som sysselsätter folk. Å ena sidan.

Å andra sidan är det ju så att de skattelättnader som blir på grund av avdraget skulle kunna ha genererad skatteintäkter som i sin tur gått till en bättre välfärd som, förutom just kvalitetsökningen för medborgarna, också hade genererat jobb. I hur hög utsträckning detta skulle ha skett är också givetvis enbart spekulativt. Om nu folk köpt städtjänsterna enbart utifrån avdraget hade de rimligtvis inte köpt tjänsterna utan avdraget, och då hade de gjort något annat för de pengarna och därmed genererat skatteintäkter och sysselsättning. I bästa fall. Så pengarna skulle ju spenderats oavsett, om nu inte de hade gått in på sparkontona istället.

Men jag tror ändå att diskussionerna om hushållsnära tjänster är svåra att helt och hållet vinna för den benhårde motståndaren. Därför kan en mellanväg, med riktad avdragsrätt för barnfamiljer och låginkomsttagare, gärna i kombination med lite hårdare regler på vilka företag vars tjänster man kunde få avdrag för, vara ett intressant, socialdemokratiskt, alternativ som även Miljöpartiet och kanske också Vänsterpartiet kunnat acceptera.

Inte bara för att blidka opinionen, utan för att ett sådant förslag faktiskt skulle kunna vara riktigt bra. Då får vi vinsterna med avdragen samtidigt som den idag sjuka snedvridningen försvinner. För idag är det ju faktiskt så att städaren indirekt betalar skattesubventioneringen för den som anställer honom som gör avdraget. Därför är regeringens politik riktigt dålig, orättvis, orättfärdig och måste bort!

Socialdemokraterna i Stockholm kan därför ha en del poäng…