För fem år sedan…


För fem år sedan, under natten, stod jag och Thomas vid ett elskåp och pratade. Jag var på väg hem till mamma för att sova, det var mitt i natten, och vi var berusade. Det var juldagsfirande, den årliga hemvändardagen, och det hade varit en rolig kväll. Jag hade träffat Sofia och frågat om Arvid. I Thailand var han – vad roligt sa jag – och gick vidare bland minglet. Vid elskåpet kom en man som såg ut som Bengt Alsterlind. ”Tjillevipp”, sa vi lite coolt.

Några timmar senare väckte min mamma mig och berättade om tsunamin.

Sedan blev det timmar av bevakning framför tv och internet. Känner jag någon som är i Thailand? Känner jag någon som är på Sri Lanka? Var är den personen och var är den? Och var var det Arvid egentligen skulle vara?

När sedan bilderna på saknade svenskar kom upp på olika sidor stod det klart att jag inte kände någon som saknades. Det stod också klart att Örebro var en av de kommunerna som drabbats hårt, även om det givetvis i förstone var hela Sverige som drabbades (givetvis drabbades de sydostasiatiska ländernas befolkningar ännu mer). Bland annat en liten flicka kom att för mig bli symbolen för hela det fruktansvärda – hennes styvpappa var bekant med min dåvarande flickväns mamma. Ett litet barn, fyra fem år,en tragedi vilken dag som helst. Nu dog 543 svenskar av smått ofattbara 225 000 människor.

Det är fortfarande så oerhört svårt att förstå krafterna i naturen. Tsunamin kom att bli en av de värsta händelserna under detta decennium, och under våra levda liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s