Ansvarstagande?


Igår debatterades jobbkrisen i Örebro kommunfullmäktige. Tydligen höll debatten på i över tre timmar. Det stämmer säkert, själv tyckte jag att debatten var så pass intressant och klargörande att det kändes som att det gick väldigt fort.

Debatten var föranledd av en fråga från Socialdemokraternas oppositionsråd Lena Baastad till kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme, Folkpartiet.

Även om diskussionen innehöll ett par inlägg som var av en mer polemisk natur (det förekom säkert också polemik från vår sida så det är inte det, men precis som Björn skriver var det främst från moderat håll som de gammelmoderata takterna blev tydligast och polemiken hårdast). Bland annat ordföranden i Vuxenutbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, Richard Vappelin, Moderaterna, höll ett inlägg som i det närmaste var en krigsförklaring. Lyckligtvis fick främst Björn Sundin honom upp på den mer konstruktiva banan, främst ledd av, förutom oppositionen, Hannah Ljung, Moderaterna, som i sin roll som ordförande i Fastighetsnämnden visat upp ett tydligt ledarskap. Synd att inte det ledarskapet präglat fler i majoriteten.

Staffan Werme var bättre i debatten än i sitt, ja det måste sägas – direkt usla interpellationssvar. Ibland sa han riktigt kloka saker, som i sitt avslutningsinlägg:

Vi kommer att klara av den här krisen tillsammans, vi kommer att göra allt som står i vår makt för att försäkra oss om att krisen blir så lindrig som möjlig. Stolt över att vi här i fullmäktige någon gång kan samlas över blockgränserna för ett gemensamt mål.

Jag hoppas han får rätt, att det kan bli en verklig samling och att majoriteten inser att det är bättre att köra med öppna dörrar och gemensamt beslutsfattande än att stänga ute oppositionen. Vi är verkligen beredda att ta det ansvaret, och vi har också visat det i vår tilläggsbudget som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet presenterade innan årsskiftet.

Det var också i den andan som debatten avslutades igår.

Därför är det tråkigt att läsa Richard Vappelins omdöme om oppositionen idag på Facebook där han kallar oppositionen för ”tjatig”. Detta föranledde mig att skriva att det var ett arrogant påstående i och med att vi ju faktiskt nådde någon form av genemsam bild och dessutom fick fram olika konstruktiva lösningar, men nej – tjatiga var vi tydligen.

Man skulle ju kunna hävda att den största jobbkrisen Sverige upplevt på årtionden, kanske till och med ett århundrade, är värd en tre timmar lång debatt. Det är ju inte så att majoriteten hade kryddat dagordningen, som de förfogar över, med stora beslutsärenden. Jag tycker faktiskt det är ”arrogans” att klaga på tjatighet för att den debatten äger rum.

Men nu får vi väl glömma det och faktiskt visa att vi är beredda att ta ansvar. Jag förutsätter att majoriteten nu visar konkret handlingskraft och visar att man också är beredd att göra det. Vi kommer inte att sluta jaga dem, vi kommer inte svika vår oppositionsroll. Örebro har inte en samlingsregering utan två tydliga alternativ. De alternativen kommer inte suddas ut i och med ett sådant ansvarstagande, men ibland måste man lägga prestigen åt sidan och faktiskt ta det ansvar man annars pratar så varmt om.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s