Jag hatar döden


Idag, för ett år sedan på luciadagen 2007, nåddes jag av beskedet att en släkting till mig, mina sysslingars pappa, dött efter en tids sjukdom. Samma dag fick vi också beskedet att Fuat Deniz avlidit dagen innan efter knivdådet på Örebro universitet.

Döden är det värsta jag vet. Det finns inget positivt med döden. Lika livrädd som jag är för att själv dö, lika rädd är jag att någon i min närhet ska dö.

Som medlem i humanisterna förväntas jag ha en annan inställning till döden än om jag vore starkt religiös. Siewert ”jättearg” Öholm har i ett hårt inlägg i den extremistiska tidningen ”Världen idag” (som för övrigt intervjuat mig, men det är en helt annan historia) kallat bland annat den folkpartistiska riksdagsledamoten Eva Flyborg för ”fascistisk” då hon är förespråkare till dödshjälp.

Själv är jag inte så överförtjust i dödshjälp för att utrycka sig milt. Jag är övertygad om att det finns ett mänskligt lidande i vissa fall där det förmodligen är mindre humant att hålla någon vid liv, men samtidigt, på grund av dödens oåterkallighet, känner jag inte att dödshjälp är rätt metod att gå. Skulle det gå fel, att man avslutar ett liv ”i onödan” är det irreparabelt och ingen, ingen (!) kan övertyga mig om att det aldrig kan ske – hur stora säkerhetskontroller man än har.

Därför är jag motståndare till att införa dödshjälp, även om min argumentation snarare bygger just på rättssäkerheten än på ”livets helighet”.

På senare tid har jag också fått en närmre förståelse för hur det är att förlora någon närstående då min flickväns mamma är död. Jag inbillar mig att det är omöjligt att sätta sig in i hur det är att förlora någon, men jag inbillar mig än mer hur än mer omöjligt det är att sätta sig in i den saknad som av förståeliga skäl liksom alltid kommer att finnas.

Vad som än händer i livet kommer döden vara närvarande på ett eller annat sätt. Utan att veta var, hur eller när den drabbar mig nästa gång kan jag vara säker på att den gör det. Det går att blunda, det går att förneka men aldrig förhindra. Och ja, jag hatar det – jag hatar döden.

Annonser

One thought on “Jag hatar döden

  1. Bra inlägg! Även många av oss kristna bygger vår motvilja mot dödshjälp på just rättssäkerheten. Det behöver inte krocka med det vi kallar livets okränkbarhet. Och även om jag inte vill gå så långt som att kalla Eva Flyborg för fascist är det trots allt ett faktum att dödshjälpsprogrammet var mycket populär just i det fascistiska nazityskland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s