Lär oss Obama, men låt oss ha kvar en del!


Ledare publicerad i Örebro ETC fredag 081114

Varför vann Barack Obama en jordskredsseger, den största och klaraste segern för någon på årtionden, i det amerikanska presidentvalet förra veckan? Förstås heter den huvudsakliga förklaringen ”George W. Bush”. Missnöjet med den sittande presidenten är så stort i USA att en åsna förmodligen vunnit över Bush om han hade fått kandidera för en tredje mandatperiod. Nu fick han inte det och istället för en åsna får USA sin första svarta president och världen får en ledare med en betydligt mindre hökaktig framtoning än Bush.

En annan orsak till Obamas seger är att hans kampanj var betydligt bättre än motståndaren John McCains. Jag tror att det finns all anledning att i Sverige titta närmre på hur Barack Obamas kampanj bedrevs.

Men när en enig svensk kör av valstrateger, från höger till vänster, hyllar amerikanska valrörelser och Demokraternas i synnerhet tror jag det är dags att höja ett varningens finger. Kort sagt tror jag att vi i Sverige ska lära av, men inte kopiera helt, de amerikanska partiernas valrörelser.

Det politiska systemet i USA brukar ofta presenteras som ett presidentialistiskt tvåpartisystem. En mer korrekt beskrivning skulle vara att kalla det för ett tvåkampanjsystem. För när valkampanjernas sista flygblad är utdelat, när tv-reklamen slutat att gå och ingen längre knackar på din dörr – då upphör de amerikanska partierna att finnas till. Det kanske mest tydliga tecknet på det: efter att ha slagit och rackat ner på Barack Obama och hans politik i nästan ett år bad John McCain till sina supportrar att ”sluta upp bakom Obama”.

I Sverige skulle det aldrig ske. Om det blir ett maktskifte i Örebro och Sverige om två år kommer aldrig Fredrik Reinfeldt och Staffan Werme hylla de nya ledarna i riket och kommunen. Det är ok, till och med bra, och vi socialdemokrater hyllade inte direkt borgarna när vi förlorade valet. Här fortsätter arbetet, det politiska livet slutar inte bara för att valet är över.

Här i Örebro har Socialdemokraterna knackat dörr i flera år. Det är också någonting vi gör nu och kommer göra fram till, under och efter valrörelsen 2010. Vi har kampanjer i våra föreningar, står på våra torg varje lördag, har öppna möten och bjuder in till intressanta seminarier och föreläsningar. Via våra hemsidor har vi daglig kontakt med örebroarna, och flera socialdemokrater ger personliga perspektiv på politiken via bloggar och egna hemsidor.

Även om väldigt mycket kan förbättras i den svenska politiken, och även i det parti jag tillhör, är förhållande betydligt bättre i Örebro och Sverige än i USA. Vi har partikongresser där medlemsvalda ombud slår fast politiken enligt principen ”ett ombud – en röst”. Vi har en organisation där medlemmar, föreningar, kommuner och distrikt är med och formar politiken.

Jag tror att vi kan och bör lära mycket av det enorma gräsrotsengagemang som Barack Obamas kampanj väckt i USA. Hur kan det komma sig att så många gjort så mycket utan att få en krona betalt? Varför sätter människor upp stora skyltar på sina gårdar med just sin kandidatsbudskap på? Och varför sker inte det i Sverige?

Samtidigt – vi måste se till att vi slipper hatkampanjerna, de negativa budskapen och det extremstrategiska, toppstyrda opinionstänkandet här. Framförallt är jag övertygad om att en samlad vänster förlorar på att fokus läggs mer på form än på politik, och mer på stil än på engagemang.

John Johansson
Politisk sekreterare (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s