Värmländska i praktiken


Jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur väldigt, väldigt bra helgen var. För det var den! En lysande fest som Lena lyckats ro ihop och som jag tror många kommer minnas! Jag hade roligt och framförallt är jag glad att allting gick så bra som det gick. Häftigt!

Men det tror jag att de som vill och behöver veta det redan vet.

Istället ska jag, efter att ha hyllat min festfixande flickvän, racka ner på just den samma. Ty människan far ju med osanning!

Hon pratar värmländska. Det är ett rätt så komplicerat språk som man ibland måste anstränga sig lite för att följa med i. ”Jag har åte mat” betyder att jag har ätit mat. ”Jag ska inte ha så möe” betyder att jag ska inte ha så mycket. Och ”jag vill se den og” betyder att jag vill se den också.

Och så vidare, och så vidare…

Men Lena har sagt att värmländska stavas som på svenska. The hell it does!

Här är en lapp som satt på dörren i hyreshuset i Säffle:

20081109302

Men var lugn – en har ju lite koll ändå!

Annonser

5 thoughts on “Värmländska i praktiken

  1. Det är till att spela trög! För femtioelfte gången – det står på NORSKA! Om du med ditt inlägg gör nån stackare förvirrad… 😉 Att jag skulle sagt att värmländska stavas som på svenska har jag inget minne av – däremot hävdar jag bestämt att det är en dialekt och inte ett eget språk… 🙂

  2. Nah… du vet då hur du ska charma mig – hylla min kreativa förmåga 😉

    Nej, men seriöst – det är så roligt med norska – jag blir ju helt stum 😛

  3. Ja, men du smälter ju för så lite 😉 Håller med om att norska är roligt – det låter ”glatt” 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s