SSU har en lång väg att vandra, men vägar är till för att vandras

Så har en ny skandal uppkommit i SSU. De har nu blivit så många att de är svårräkneliga. Kanske är det därför man enbart reagerar med ett stort ”jasså?”

Det finns dem som påstår att politikerbloggens avslöjande är ”smutskastning”. Andra menar att det hela är en del i den maktkamp som råder inför ordförandevalet på kongressen här i Örebro nästa vecka.

Jag känner mer en stor tomhet. Är det så att SSU i Värmland slarvat, eller i värsta fall medvetet farit med osanning, är det självfallet helt oacceptabelt. Allt fusk är alltid per definition fel, och när fusket innefattar skattemedel, eller medlemspengar, så är fusket än mer oacceptabelt.

SSU har en lång väg att vandra, men vägar är till för att vandras. Jag har sagt det förrut, och skäms inte för att säga det igen. SSU Örebro har i mångt och mycket åsikter som är helt tvärtemot mina, men jag gillar dem som personer. Jag gillar också väldigt många SSU:are runtom hela landet. Däremot avskyr jag, hatar jag, den tradition som råder i SSU, där människor behandlas olika, bara för att de tycker olika i någon enstaka fråga. Det är barnsligt, patetiskt och sjukt. Jag avskyr det, och har ärligt talat funderat på att lämna SSU över detta. Jag vill inte ägna min kraft åt att bråka med människor jag tycker om, bara för att vi bor i olika län. Det är så barnsligt och sjukt. Men jag vill inte lämna SSU, utan vill hellre arbeta för att förändra det.

Det ska bli roligt att träffa alla nästa vecka! Ser fram emot det…

Annonser

Varför är vissa fotbollsfans så patetiska?

I onsdags såg jag matchen Hammarby IF – Malmö FF på min enorma och platta TV. En fantastisk bild- och ljudupplevelse, och matchen var bra den med.

Fram till cirka 65:e minuten…

I ett läge då Hammarby leder matchen med 1-0, men visserligen spelar sämre än sin motståndare, slänger en åskådare ett glas mot en malmöspelare. Glaset missar, men drycken hamnar på spelaren. Domaren beslutar att med gester hota att matchen ska avbrytas, men spelaren får ett nytt försök att göra sitt inkast. Varpå åskådaren, eller en ny åskådare, slänger något ytterligare mot malmöspelaren. Domaren kallar då in samtliga in i omklädningsrummet och matchen avbryts i cirka tio minuter, innan den återupptas. Nu lyckligtvis utan inkastade föremål.

Hur patetisk kan en människa egentligen vara? Och varför är just fotbollsfans så enormt patetiska.

För ett par säsonger sedan stod jag och ett par kompisar på ståplatsläktaren på Behrn Arena och såg ÖSK möta något lag. Vi stod alldeles brevid kubanerna, ÖSK:s hejarklack.

Väldigt många – vågar inte svära på om det var en majoritet eller ej, men väldigt många – betedde sig som idiotiska svin. ”H-ordet” förekom ofta, och när en färgad spelare i motståndarlaget rörde bollen gjorde vissa tydliga apljud. Tjockis skrek de åt en spelare som såg kraftig ut, fast karln spelade fotboll på elitnivå och garanterat var både hurtigare och spänstigare än alla counterstrike-nördar i ÖSK-klacken.

Och när man ser reprisbilderna på hur malmöspelaren träffas av drycken första gången ser man tydligt hur vissa hammarbyfans pekar fulfingret åt malmöiten.

Varför gör de så? Och om de nu vill göra så – varför gör de inte så privat? Varför skriker inte den idioten som gjorde apljud åt den färgade spelaren ut sina apljud när han ser en färgad person på bussen? För det vågar jag påstå att han inte gör.

Vari ligger denna patetiska feghet? Vari ligger detta patetiska dårskap? Vari ligger detta patetiskt, unkna, sexistiska och rasistiska beteende? Kärleken till ett fotbollslag? Eller en rubbad hjärna?

Troligtvis det sista. Skriker man ”ugh ugh” åt en fotbollsspelare visar det på en intelligensnivå som föga överskrider den hos ett gammalt russin. Och tyvärr finns det alldeles för många russin i fotbollsklackarna.

Patetiskt sa Bill. Sorgligt sa Bull.