John Johansson(s) blogg

Ett antal folkpartister i Stockholm går idag till hårt angrepp på partikamraten och landstingsrådet Birgitta Rydberg för hennes syn på droger och sprututbytesprogram.

Birgitta Rydberg är mot sprututbyte och folkpartisterna, däribland Alexander Bard, är för.

Man kan se frågan om sprututbyte på två sätt, och vilket sätt du ser det på gör oftast att du lite grann blundar för den andres argument. Det inser jag också, som trots allt ser på frågan på just ett av de två sätten.

Mitt och mångas sätt att se det på är att om det offentliga ”hjälper” narkomanen med rena sprutor hjälper man till med hans eller hennes missbruk. Om sprututbyte blir helt och fullt accepterat ser jag det som att samhället verkligen hamnar på det sluttande planet. För om vi ska bidra med rena sprutor, varför ska vi då inte se till att knarket också är bra?

Det andra sättet är att smittspridningen bland sprutnarkomaner är stor, och att spridningen av sjukdomar som HIV och Hepatit skulle kunna begränsas om bara sprutorna var rena. Att frågan om sprututbyte inte är en fråga om att ”hjälpa” narkomaner utan en fråga om smittskydd.

Jag tycker inte att det är en logisk slutsats. Rena sprutor i sig är bra, men knark är dåligt och att ge människor rena sprutor är att ge dem en god anledning att fortsätta ta droger. Det går att påstå att man kan få goda kontaktytor med narkomanerna, möjlighet att ge dem råd och stöd och också behandling – men faktum är ju att man samtidigt ”hjälper” narkomanen att fortsätta.

Sverige behöver inte en mer liberal narkotikapolitik. I ett samhälle där alkoholkonsumtionen redan nu stiger kraftigt finns det all anledning att göra allt vad vi kan för att stoppa missbruk av olika slag. Det måste finnas andra sätt att stoppa spridningen av smittsamma sjukdomar än att hjälpa folk att knarka.

Tyvärr har Socialdemokraterna i Stockholms län en annan inställning än jag. Det verkar som att vi har en rejäl diskussion framför oss på partikongressen i höst.

Socialminister Göran Hägglund vill höja skatten på alkohol – svenskarna vill istället göra alkoholen billigare.

Alkohol är ett kärt debattämne. Alla har en uppfattning om det, från den som aldrig druckit en droppe till den som druckit sina första glas vid lunch.

Alkohol är i Sverige en källa till njutning och smärta. Njutningen – vissa alkoholdrycker är närmast synonyma med högtider och kulturella evenemang. Är det midsommar ska det drickas nubbe, är det student ska det skålas i champagne, liksom på nyår, på jul ska det drickas den sortens öl just det året. Kräftor kräver den typen av dricka. Och de flesta av oss som ”dricker” gör det därför att vi tycker att det är gott att då och då ta ett glas vin, en öl, en drink… Ibland dricker vi lite mer än vid andra tillfällen, men de flesta av oss har bra kontroll.

Smärtan… Från det att Sverige gick med i EU till 2004 , alltså för fem år sedan, har alkoholkonsumtionen ökat med drygt två liter per svensk. Räknat i ren alkohol dricker VARJE svensk över FEMTON ÅR smått ofattbara 11 liter sprit per år. De flesta har kontroll som sagt, men med tanke på hur ojämnt fördelat dessa 11 liter är (många dricker ju inte alls) finns det många trasiga människor bakom all denna statistik. Människor som drabbas av lådvin, av liberaliseringstankar, av avmonopolisering, av ökning av reklam. Och så vidare…

Jag har själv sett på nära håll vad alkohol kan göra med människor. Jag har sett hur alkohol kan förstöra. Jag har sett hur alkohol förstör. Och jag är lyckligt lottad, liksom de flesta människor i min bekantskapskrets. Det finns så många öden i systembolagskön som vi aldrig får reda på.

Hur ska då samhället tackla denna ökade alkoholkonsumtion? En höjning av skatten är ett förslag som kan ha effekt i det korta loppet, men på längre sikt så tror jag att svenskens drickande inte påverkas nämnvärt av en smärre prishöjning. Möjligen dryckesmönstret – blir det dyrare med sprit köper vi mer öl och vin och vice versa. Blir det dyrare överlag blir resorna till Danmark och Tyskland fler, liksom importen.

Nej, jag tror snarare på olika typer av insatser. Spridandet av Örebro Prevention Program måste fortsätta. Det är en framgångsrik metod som jag hoppas att fler tar efter. Om ungdomars inställning till sprit förändras sker en minskning i stort på sikt. Men även vuxnas beteende måste ändras. Kanske via hårdare regler och ökad restriktivitet, kanske via prisökningar, men kanske snarare via en skillnad i kultur. För inte allt för många år sedan var rökning en spridd syssla. Idag är det en ful syssla som allt färre sysslar med. Varför den inställningsförändringen skedde är värt att utreda.

Jag håller med författarna till punkt och pricka!

Nu har McDonald’s sökt, och fått, tillstånd att servera starköl på en av sina restauranger – den på Arlanda flygplats.

Jag kan tycka att beslutet i Socialnämnden i Sigtuna kommun är korrekt – jag har svårt att se varför McDonald’s ska behandlas annorlunda än andra ”restauranger” ur ren myndighetssynpunkt. Givetvis kan man hävda att McDonald’s är särskilt frekventerad av barn, men i exempelvis Örebro har alkoholtillstånd givits till restaurangen på IKEA som ju också är välbesökt av barn och unga, så jag kan inte riktigt se varför Socialnämnden borde säga nej.

Däremot tycker jag att det är beklagligt av McDonald’s att servera starköl. Även om McDonald’s är en jävla skitrestaurangkedja har man ändå vissa inställningar som är vettiga. Inställningen till alkohol tycker jag är en sådan.

Argumentet att mest är vuxna som besöker McDonald’s på Arlanda tycker jag är dåligt. Dessutom tvivlar jag på att det är helt sant, men även om det skulle vara så – ska då inte McDonald’s på Centralstation i Stockholm söka?

Jag hade hoppats, och förväntat mig, mer av McDonald’s. Jag tycker vi behöver fler alkoholfria miljöer i samhället och detta är definitivt ett steg i fel riktning.

Tekniska framsteg är inte sällan inte bara av godo. Ett sådant tekniskt framsteg som inte bara är av godo är IP-telefoni.

I Örebro, i nybyggda seniorboenden (alltså privat drivna icke biståndsbedömda boenden för människor över äldre människor (faktum är att ”minimiåldern” är 55 år vilket ju inte är speciellt gammalt, men så är också seniorbostäderna inte enbart för de riktigt gamla) – det vill säga inte ”kommunal äldreomsorg”) har den nya tekniken slagit ut de boendes trygghetslarm. Ett trygghetslarm är just ett larm, oftast placerat vid sängen, på armen eller kring halsen, där den äldre (och här förstår alla att det främst handlar om människor långt över 55) enkelt kan komma i kontakt med en person som kan larma ut hemtjänstgrupper.

Detta är självklart inte acceptabelt, men frågan är vad man kan göra åt det. I många nya boenden installeras enbart IP-telefoni, men att en sån självklarhet som trygghetslarm inte ska fungera där tar ju liksom bort en stor del av syftet med seniorbostäder. Därför förutsätter jag att de företag som tillverkar trygghetslarmen snabbt arbetar fram en lösning som är anpassad för IP-telefoni.

Jag tillhör TV-spelsgenerationen som växt upp med 8-bits Nintento, Sega Megadrive, kassettbanden till Commodore 64, Amiga 500, Playstation 2 och Xbox 360.

Jag är dock väldigt dålig på TV-spel. Har fortfarande inte klarat Super Mario Bros 1, vinner knappt en match på Fifa, kör alltid i diket på mina bilspel, har suttit fast i samma uppdrag i ett par månader på GTAIV och när jag spelar det nya NHL 2009 får jag bara höra från min tränare (som alltså är en dataspelsfil) att jag är usel.

- ”Men för fan din jävla TV-spelsfil – ok att jag inte gör fem mål per match och tacklar si eller så mycket, men jag är väl för helvete ingen atlet heller! Jag kan ju inte ens åka skridskor!!!” vill jag skrika till min TV-spelstränare. Som inte finns i verkligheten.

Nu gör jag givetvis inte det – det är tillräckligt frustrerande att skrika okvädesord åt mig själv.

Jag har aldrig varit TV-spelsberoende. Har nog aldrig ens spelat ”mycket”, ens i perioder. Visst har det hänt att jag suttit uppe hela nätter och spelat dator, främst när jag var tonåring. Visst har det hänt att jag samlat kompisgäng för att spela, men det gör ju vuxna människor än idag. Ärligt talat kan jag inte se skillnaden på när fem vuxna spelar Sing Star i ett par timmar än när fem ungdomar spelar World of Warcraft i några timmar. Men det är väl mer finkultur med Sing Star kanske.

För mig är TV-spel och datorspel avkoppling. Det är inte ett substitut för något annat och ja – jag har både vänner, flickvän och jobb. Och min frånvaro på skolan var obefintlig.

Man skulle kunna säga att mitt bruk av TV-spel är sunt. Precis som mitt bruk till det mesta tror jag.

Ändå finns det dem som tycker att när man har spelat TV-spel i säg, två timmar, då har man ”slängt bort” två timmar. Det samma gäller inte vid läsning. Har man läst i två timmar har man gjort något väldigt bra. Men jag vågar påstå att vissa TV-spel är lika viktiga och bra som att sitta och bläddra i en medelmåttig bok. Och nej, jag spelar inte TV-spel två timmar per kväll.

Kanske skulle man kunna säga att det är barnsligt att spela TV-spel, även om jag inte håller med om det. Men osunt, så länge det sker i rimlig omfattning, är det inte!

En som dock fick det att bli lite väl osunt är Marcus, 15 år. Detta blåser nu media upp, vilket på ett sätt är bra – det visar på riskerna med att på samma gång:

1. Dricka 6-7 energidrycker på ett par timmar (vissa energidrycker innehåller koffeinmängden hos tre koppar kaffe – alltså kan killen ha fått i sig koffein motsvarande 21 koppar kaffe på ett par timmar).
2. Sova lite, knappt något alls.
3. Sitta vid en dator, troligtvis i dåligt mörker i ett dygn.

Varje enskild ovanstående punkt skulle få mig att bli ett freak. Marcus körde rubbet, och nej – det funkade inte!

Nu kommer säkert en extremt överintensiv debatt väckas i samhället. Det kan vara bra på ett sätt för att få bort avarterna och hjälpa dem som likt Marcus har svårt att dra gränser. För han är långt ifrån ensam.

Samtidigt hoppas jag inte att det blir en nymoralisk syn på TV-spel som faktiskt generellt hjälper barns engelskalärande, motorik, simultankapacitet, läsförmåga, kreativitet och sociala kompetens. TV-spel, i måttliga doser, kan vara jävligt bra. Bejaka och bevaka, men hindra aldrig!

Förutom att livmoderhalscancersvaccinering är ett väldigt långt ord är det också en mycket intressant fråga. Idag har Socialstyrelsen beslutat att alla flickor i årskurs 5 och 6 ska vaccineras mot livmoderhalscancer. Det låter väl bra, och enligt Socialstyrelsens generaldirektör Kjell Andersson är det ett väldigt välunderbyggt beslut. Dåså.

Men jag reagerar ändå något på Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) (jorå, vi har ett sånt också) åsikter om det hela.

En vaccinering kan få fler kvinnor att ha oskyddat samlag och att inte gå på regelbundna cellprovsundersökningar.

Nu är man väl i och för sig, sist jag kollade i alla fall, två om att ha sex, och jag kan vara ärlig att säga att även om livmoderhalscancer inte varit en av de huvudsakliga sakerna som föresvävat mig i samband med sex så kan jag rabbla upp flera goda skäl att inte ha oskyddat samlag. Oavsett hur livmoderhalscancervaccinerad den andra i fråga än är. Så det låter som ett icke-argument.

Sen får det givetvis inte leda till att kvinnor slutar gå på undersökningar, men det måste väl rimligtvis lösas via information.

Det andra argumentet mot allmän vaccinering är givetvis kostnaderna. Att vaccinera alla flickor kommer kosta ”samhället” cirka 400 miljoner kronor per år. Det är mycket pengar, men samtidigt, faktiskt, ganska lite. För hur stora kostnader undviks i form av behandlingskostnader, vårdkostnader och sjukskrivningar? De kostnaderna måste rimligtvis ställas i relation till 400 miljoner kronor, och sett i det ljuset är jag övertygad om att vaccinering om inte innebär en vinst åtminstone inte innebär en förlust för samhället, rent ekonomiskt.

Visste ni för övrigt att namnet för fobin mot cancer är carcinomatofobi. Fobin för cancer. Det låter väl som en rätt så bra fobi?

Jag var sekreterare på SSU:s förbundskongress. Vi fick sitta där som små söta ljuslyktor (jag lyckades extra bra med sötheten) utan att ge sken av att tycka något. Nu borde karensen ha gått ut för att jag ska få yttra mig om en fråga som nästan fick mig att koka över.

På ett lysande förslag från SSU Skåne att förbjuda all omskärelse, alltså även omskärelse på pojkar, gick förbundsstyrelsen upp och sade:

”Det finns inga medicinska bevis att omskärelse är skadligt”.

Nehepp!?

Låt oss för artighetens skull tro på påståendet. Kan man i så fall inte argumentera på samma sak om exakt allting? Det är ju fullkomligt logiskt att det är livsfarligt att knipsa av förhuden med en bacillrik kniv, det förstår alla. Men när en kirurg med kliniska instrument gör det är det säkert inte farligt. Å andra sidan finns det ju inget medicinskt bevis för att det inte är farligt att en kirurg på ett kliniskt sätt kapar en arm, ett ben eller någon annan obskyr kroppsdel. Amputeringar sker ju varje dag i Sverige, på ett säkert medicinskt perfekt sätt.

Så visst, det är säkert möjligt att göra en medicinskt korrekt omskärelse, utan att barnet far illa.

Däremot, för det första: det du gör när du tar bort förhuden från en penis, för det är ju det man gör, är att på ett oåterkalleligt sätt knipsa av en kroppsdel på en helt frisk människa.

Rent medicinsktetiskt – är det riktigt? Har inte barnen någon som helst rättighet i detta land?

För det andra: Visst tusan har förhuden en roll att spela i penisens trevliga liv och leverne? Den skyddar ollonet, den bidrar till en sexuell stimulans och så vidare. Att lära sig tvätta sig bakom förhuden lär vi väl barnen i lekis, antar jag? Om inte annat så torde den svenska hygienen vara tillräckligt god.

Här är en läkare som skriver mycket gott om varför omskärelse på pojkar borde förbjudas. Läs och begrunda.

Rubriken talar för sig själv…

Jag sätter ordet ”ungdomar” i citationstecken, och låter det, enligt någras tycke, obscena ordet ‘knulla’ stå för sig själv. Anledningen är enkel:

Den moderata landstingspolitikern Marie-Louise Ekholm, från min gamla hemstad Nässjö för övrigt, tycker att ”ungdomars ohejdade kompisknullande” måste upphöra. Detta tycker hon på grund av det stora folkhälsoproblemet könssjukdomar.

Betvivla mig inte – det vore toppen om alla kunde skydda sig och stoppa spridningen av könssjukdomar. Avhållsamhet är givetvis en sådan metod. Kondomer är en annan.

”Ungdomars ohejdade kompisknullande”, så formulerar sig Ekholm. Visst, det förekommer säkert fall där ungdomar, säkerligen även andra dock, har mer sex än vad de mår bra av (här räknar jag inte in regelrätta övergrepp och våldtäkter). Men min bild är trots allt att ungdomars sexualitet bör bejakas, inte hämmas. Kondomanvändningen bör öka – så klart – men att stoppa det ”ohejdade kompisknullandet” är nog inte rätt väg att gå.

För ärligt talat – hur gör man det? Kriminaliserar det? Självklart inte! Informerar ”bort det”? Tja, är någon så korkad att det går att informera bort sex till pubertetsstinna tonåringar?

Jo, den moderata landstingspolitikern i Nässjö är det. För hennes motion handlar inte om ökad information om kondomanvändande. Hennes motion handlar om att stoppa det ohejdade kompisknullandet genom ett tätare samarbete med ungdomsmottagning och skola.

- Informera om riskerna med oskyddat sex!
- Sluta aldrig informera ungdomarna om sexets gyllene regel ”Behandla din partner enbart på det sätt han/hon vill bli behandlad och låt honom/henne enbart behandla dig på det sätt du vill bli behandlad på”.
- Fortsätt sprida gratis kondomer

Så tror jag, enkelt formulerat, att spridningen av könssjukdomar, realistiskt sett, åtminstone kan minska.

Läser hur Hillary Clinton ska bli hedersdoktor i medicin i Göteborg. Hedersdoktorer i medicin brukar ju annars Örebro universitet vara bra på att hitta i de mest konstiga skrymslen och vrår.

Hillary Clinton är en hycklare. För fjorton år sedan, som presidentfru, förespråkade hon ett allmänt vårdsystem för alla amerikanare. Idag, som senator, gör hon inte det längre. Istället är hon den senatorn som får näst mest pengar av läkemedelsindustrin för att hålla tyst om sina tidigare idéer. En människa som lät sig köpas av dollarn för att tystas i en av de viktigaste frågorna i USA.

En sån människa ska inte bli president (inte för att det är något unikt med köpta politiker; i USA kallas de presidentkandidater, i Sverige kallas de moderater), men kan man välja bort dem innan så vore väl det bra?

Göteborgs universitet bör ta tillbaka hedersutnämnandet av Hillary Clinton. Det amerikanska folket bör inte rösta på henne 2008.