Det återstår 966 dagar till valet 2014. Det är både en kort och en lång tid. Lång tid, eftersom mycket kan hända och inget är givet i politiken. Men också kort tid, i och med att det faktiskt är så pass mycket som inte är givet i politiken.
Senast 2014 behöver Sverige en ny regering. Det blir allt mer uppenbart. Ungdomsarbetslösheten skenar, klyftorna ökar, barnfattigdomen är fortsatt hög i Sverige, tillstånd att undervisa våra barn säljs på Blocket, läkarmottagningar säljs för 600 tusen kronor för att sedan kunna säljas vidare för 20 miljoner kronor, människor vanvårdas i privata vårdboenden som snart har fri etableringsrätt i Sverige, skatten sänks med 100 miljarder – bara restaurangmomsen innebär en sänkning på 5 miljarder som varken leder till speciellt många jobb eller billigare matpriser överallt – samtidigt som svenska gymnasieskolan tvingas skära ner med just samma belopp, 90 procent av vuxenutbildningsplatserna försvinner… etc. etc.
Listan kan göras lång, och det förtjänar den sannerligen att göras. Skälen att byta regering och politik senast 2014 är många och goda.
Med en sådan här politik borde givetvis vi Socialdemokrater ha opinionssiffror väl över 50 procent. Vi borde vara ute och träffa folk och prata om vår alternativa politik. Men det har vi inte. Och det gör vi inte.
Utan under en allt för lång tid har diskussionerna handlat om annat. Som en yttersta konsekvens av detta har vår partiordförande Håkan Juholt idag aviserat att han lämnar sin post med omedelbar verkan. Som han själv uttryckte det på presskonferensen idag: “Nystarten kom av sig”.
Om detta tänker jag inte orda något. Håkan Juholt har själv kommit till denna ståndpunkt och jag tror att det var nödvändigt. Det är givetvis inget roligt att så behövde ske men nu när han själv drog den slutsatsen så finns det bara en väg framåt för Socialdemokraterna – framåt!
På 966 dagar går det att göra mycket. Jag tycker att partiledningen bör lära av oss i Örebro hur vi jobbar. Det handlar inte enbart om antalet knackade dörrar eller genomförda samtal, utan om ett lyssnande och undrande förhållningssätt gentemot väljarna och medborgarna. Vi borde kunna bli Sveriges mest lyssnande parti, och i Örebro har vi verksamma metoder för hur man kan arbeta.
Politiskt håller jag med partisekreteraren Carin Jämtin. Arbetet mot barnfattigdom, som Håkan Juholt initierade, måste fortsätta. Idéerna om en kunskapsbaserad ekonomi är värda att utvecklas. Att formulera tydliga alternativ mot skräckexemplen från den borgerliga regeringen som jag skrev här ovan är också nödvändigt. Att tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet börja bedriva en trovärdig opposition är livsviktigt.
Nu börjar en ny tid för Socialdemokraterna. Låt det också bli en ny tid för Sverige. Det handlar inte så mycket om vem som är partiledare för Socialdemokraterna som att antalet barn som behöver leva i fattigdom i Sverige minskar. Det viktiga är inte vem som företräder oss, utan att vi som parti företräder de människor i Sverige som behöver ett starkt socialdemokratiskt parti.
