Om livet kan mycket sägas. Vissa tror att vi kommer till himlen när man dör. Andra tror att man återföds som någon annan. Vissa av oss vet inte, men finner det sannolikt att inget av det nyss nämnda inträffar utan att vi med allra största sannolikhet bara upphör. Slutar att leva.
Då har vi fått var sitt liv att leva. I genomsnitt varar livet ungefär 30 000 dagar. Det motsvarar 720 000 timmar. Av dessa sover vi bort cirka 240 000. Återstår gör då 480 000 timmar. Dessa är “livet” som vi gör saker. De ska blandas mellan bergsklättring och att skita, att läsa busstidtabeller och att älska, att titta på Idol och föda barn, att gråta och skratta… att leva.
Men så klart också – att arbeta.
De flesta av oss har en begränsad ekonomi. Vi måste arbeta för att ha råd med hus, mat, kläder. Vi klarar oss inte annars. Några föds rika och dör rikare. De måste inte arbeta. Men vi andra måste det.
Om detta kan man tycka vad man vill. Vissa tycker att vi borde dela på allt – leva utifrån principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Jag gillar den principen, och tycker att den devisen nästan borde skrivas in i Sveriges grundlag som själva fundamentet till vår skattefinansierade välfärd. Men inte som ryggrad i hur vi organiserar vår ekonomi.
Att arbeta handlar om att sälja några av dessa 480 000 timmar du har. I och med att du de facto aldrig kan veta att du kommer att ha 480 000 timmar så är ju varje såld timme faktiskt otroligt värdefull. Därför borde den kosta ohemult mycket pengar. Nu gör den ju inte det – en nyanställd ungdom i restaurangbranchen kan få cirka 87 kronor per timme i lön vilket Svenskt näringslivs ordförande tycker är allt för mycket. Även om det är i lägsta laget i Sverige så finns det “vuxna” med årtionden i arbetslivserfarenhet som knappt kommer upp över 17 000 kronor och som dessutom inte ens får ut 100 procent av lönen i och med att man måste arbeta ofrivillig deltid.
Men det handlar inte bara om lönen. Om vi antar att vi sover 8 timmar, arbetar 8 timmar har vi 8 timmar fritid. Fritiden och sömnen äger vi. Men arbetet äger andra. Det gör att de 8 timmarna kan vara hårda, slitsamma, stressade och jobbiga. Ofta innebär det att de 8 timmarna fritid vi har inte kan användas fullt ut därför att vi måste ta igen oss. Har vi mycket på jobbet som oroar kan även de 8 sömntimmarna förstöras. Det är alltså inte bara 8 jobbtimmar det innebär att ha en åttatimmars arbetsdag, de 8 timmarna påverkar även de andra 16.
Sverige har gjort enorma framsteg när det gäller arbetstid. Vi har fem veckors lagstadgad semester, vi har världens bästa föräldraledighet, bra sjukregler (även om Regeringen gör allt vad de kan för att djävlas med sjuka), rätt att vara tjänstledig och ledig utan betalt om vi vill och kan prioritera det. Vi har gått från långa arbetsdagar till en norm på 8 timmar.
Men är det slut nu? Måste vi vara nöjda?
På Vänsterpartiets nyligen genomförda kongress restes krav på ökad aktivitet att lagstifta om 6 timmars arbetsdag. Just diskussionen om normalarbetsdagens längd är en ständigt förekommande följetång i svensk politik. Även om det var längesen som det fanns konkreta och kraftfulla förslag om en arbetstidsförkortning har det länge pyrt under ytan.
Och debatten har varit hård. “Nej, vi har inte råd”, “Nej, vi måste arbeta mer – inte mindre”, “Omöjligt”, “Inte nu” är ofta förekommande nej-argument. Men varför pratas det enbart om en arbetstidsförkortning av arbetsdagen?
Det finns flera skäl att göra det möjligt för fler att arbeta lite mindre. Ett allt slitigare arbetsliv är kanske det främsta. Men även att det finns fler som skulle vilja jobba de där timmarna du skulle kunna slippa. Och det finns flera metoder att nå dit. En kan vara en till semestervecka. En annan förlängd föräldraledighet.
Jag tror att vi socialdemokrater på riktigt måste fundera i banorna på var nästa djärva arbetsförkortningsinsats blir. Kanske är inte en arbetsdag på 6 timmar rätt väg att gå – just nu – men att kunna öka ledigheten borde vara guld värt för de flesta! Och framförallt – en stridsfråga där högern alltid, alltid, varit mot.
