Den borgerliga tystnadskulturen i Örebro

Sedan den 1 januari 2007 styrs Örebro kommun av Staffan Werme och hans fyra samarbetspartier. De kallar sig en koalition och de driver en högerpolitik, varför vi med flera har börjat kalla dem för en högerkoalition. Trots att väljarna tydligt sa nej till en högerkoalition när de inte röstade fram alliansen i valet 2006 utan röstade på det vänstersamarbete med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna som styrde mellan 2002 och 2006 valde Miljöpartiet de gröna att byta sida och därmed åstadkomma ett maktskifte. Ett maktskifte som har inneburit en helt annan politik.

Förutom en extremt tydlig högerpolitik, med privatiseringar och ökade orättvisor i form av vårdnadsbidrag och försämringar i försörjningsmöjligheten för dem som har det allra tuffast, har även en typiskt borgerlig tystnadskultur spridit sig i kommunen. Här är skillnaden på den nya kommunledningen och den förra under Mats Sjöström tydlig.

Ett exempel. När jag förra mandatperioden kom in i en politisk nämnd var det i Skolnämnd Sydväst som då leddes av Ewa Andersson, S. Vi hade redan då ett stort behov av skollokalsreduceringar och diskuterade flera olika alternativ utifrån de skolor som fanns i vårt område. Vi hade öppna möten på skolor där vi berättade om läget och där vi fick redovisa behovet till föräldrarna.

Ja, de blev arga. Ja, vi fick kritik. Men behovet var enormt. Och när ett sådant beslut ska ske är det mycket viktigt med enighet i nämnder. Men gång på gång när ett förslag fanns framarbetat sköt de fyra borgerlig partierna det i sank. De gick till och med så långt att den andre vice ordföranden i nämnden (som sedan även hoppade av kommunfullmäktige i protest mot Staffan Werme) tvingades att avgå.

Ewa Anderssons ledarskap i nämnden präglades av en öppenhet som må ha skadat oss i majoriteten opinionsmässigt kortsiktigt någon gång (talar man inte om vilka tuffa beslut man planerar att genomföra så blir ju inte kritiken så stor – talar man dock om det så får man också vara beredd på kritiken). Å andra sidan är den öppenheten en grundsten i demokratin.

Men efter att Miljöpartiets 18 medlemmar valde att Örebro kommun ska drivas borgerligt har politiken kraftigt förändrats till det slutnare.

Detta vet givetvis majoriteten om. Och försöker därför ge ett sken av hur ”öppna” man är genom att låta medborgarna vara med och besluta i icke-frågor som en bussgata i Vivalla, men säger samtidigt nej till folkomröstning om utförsäljning av människors boenden i ÖBO.

Och i den diskussion som pågår nu, om sparbetingen i kommunen, har tystnaden lagt sig som ett mörkt moln över hela diskussionen.

Men frågan är om inte de direkta lögnerna som majoriteten stundtals ägnar sig åt är de värsta. Tidigare har vi sett hur oppositionen i Fritids- och turismnämnden stängdes ute från öppna möten efter att ordföranden sagt att mötet ställts in, men sedan hållit dem utan oppositionens närvaro.

Nu fogas ett nytt exempel till raden av lögner.

På sammanträdet med Nämnden för funktionshindrade i april ställde jag och Inger Göransson, S, andre vice ordförande i nämnden frågor rörande den då nyligen, av Programnämnd Socialvälfärd bortgivna, gruppbostaden på Tallrisvägen. Den upphandlingen hade vunnits av det lilla lilla assistansbolaget Vivida Assistans AB (upphandlingen gick till så att Vivida Assistans AB glatt berättade att de alldeles förträffligt excellent kunde fullfölja alla de önskemål vi hade på dem, så till den milda grad att de gav sig själva (man bestämmer nämligen själva hur bra man är) full poäng och då Örebro kommun vänligt skrivit i upphandlingsunderlaget vad maxpriset för boendet ska vara så lade sig Vivida Assistans AB exakt en tusenlapp under det beloppet. En tusenlapp! Per år! Det är ju felräkningspengar i en medelstor privatekonomi på ett år. I en kommun, med en budget på sex miljarder kronor varje år finns inte de pengarna – så gick upphandlingen till!).

Vi ville då, i öppenhetens anda, att man skulle nämna för nämnden vilket bolag som vunnit upphandlingen av Tallrisvägen. Detta sade ordföranden i nämnden, Maria Magnusson, FP, nej till därför att nästa nämnd, sammanträdet igår den 13 maj, skulle den informationen ske. Senare på nämndsammanträdet frågade jag andra frågor om entreprenaden och svaren gav inte sken till oro.

Det borde de ha gjort. Exakt åtta dagar innan detta möte den 15 april ägde rum hade nämligen Vivida Assistans AB hört av sig till kommunens upphandlingschef och meddelat denne att Vivida Assistans AB inte tänkte driva boendet, trots att kommunen skänkt bort det till dem.

Detta besked var givetvis ett stort och viktigt besked, en fråga av ”särskild art” om man så vill, och att detta skedde borde rimligtvis den nämnd som är ansvarig för verksamheten få känna till. Speciellt när kunskapen funnits i åtta (8) dagar.

Men nej. Inget sades – ingen yppade ens ett ord.

När det stod klart för oss i oppositionen att Vivida Assistans AB dragit sig ur upphandlingen fördes en diskussion om vad som då borde ske (eller ja, diskussion och diskussion, majoriteten diskuterade och kom fram till det vi i oppositionen krävde direkt, att boendet ska drivas i kommunal regi med målet att bli en intraprenad). Så vi diskuterade inte, vi blev mest ställda inför fullbordat faktum.

När jag igår då påpekade på nämnden, och frågade, varför vi inte fick informationen att Vivida Assisans AB dragit sig ur trots att kommunen visste om detta åtta dagar innan nämndsammanträdet, blev stämningen inte kärleksfull. Tvärtom, rätt så ilsken. Och ordföranden Maria Magnusson menade på fullt allvar att hon inte visste något på nämnden. Vilket ju är i det närmaste farsartat.

Förvaltningschefen fick då komma till undsättning och hans svar blev om möjligt än mer underligt – han visste, men det var hemligt.

Problemet med det svaret är att det är fel. Det fanns inget hemligt i detta. Kommunen visste om detta, vi hade dessutom fått ett klart besked vid ett direkt samtal och flera visste om detta. Det var inte hemligt. Det var möjligen ”önskvärt” att det skulle vara tyst därför att majoriteten inte visste hur de skulle agera (och det är ju skälet till att besparingsförslagen också är hemliga). Men det var inte hemligt av något lagskäl. Det finns ingen sekretess på det hela.

Det hela är besynnerligt i sig, men samtidigt symptomatiskt för den borgerliga kommunledningen. Vi är tysta och stänger in oss. Vi berättar ingenting.

Det är 493 dagar kvar till valet 2010.