Damned if you do, damned if you don’t
Kent Persson har drabbats av någon sorts akut personlighetsklyvning. Endera stunden är det si, endera stunden så.
Det moderata landstingsrådet bloggar numera frenetiskt! Kul och bra – det borde fler högt uppsatta politiker göra! Men samtidigt borde Kent Persson kanske lugna ner sig lite innan han skriver.
Hittills idag har han skrivit två inlägg där budskapen, enkelt uttryckt, varierar.
Först högg han på det som tydligen är viktigast från gårdagens TV-samtal mellan Lars Ohly och Peter Eriksson, nämligen kroppsspråket. De såg inte ut att gilla varandra var Kent Perssons analys. Om han gör samma analys av Inger Högström-Westerlings minspel och kroppsspråk när Staffan Werme är uppe i talarstolen låter jag vara osagt.
I alla fall så menar Kent att har man inte roligt ihop vinner man inga val. Tydligen har högerregeringen ”roligt” när de skär ner på sjukförsäkringen och arbetslöshetsersättningen för vanligt folk. Så hellre en elak, men sadistisk, regering än en som kanske tar sitt jobb på lite större allvar än att Maud Olofssonskt flabba runt hela tiden.
Alldeles efter Kent Perssons ”de kan inte hålla sams-inlägg” kom så ett ”de är så enade att det är läskigt-inlägg”. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har nämligen gått ut med en enad familjepolitik, vilket Kent Persson bara noterar i en bisats efter att ha slängt ut sig ovanstående litanior.
Nu har ju som jag skrev igår tydligen de före detta feministerna och jämställdhetsförespråkarna i Folkpartiet börjat att hylla vårdnadsbidraget så enigheten kanske formar sig kring det treprocentiga kristdemokraternas konservativa famijlepolitik, men åtminstone tidigare har ju familjepolitiken varit en av de stora stötestenarna för den skrattande alliansen så lite ödmjukhet från Kent Perssons sida kanske vore på sin plats.
Nu var det väl så om vi ska vara ärliga, John Johansson, att inte ens i sak var Ohly och Ericsson överens. Dom vara bara lite hyggligare mot varandra verbalt. Dock var de ju oense ifråga efter fråga, därav ett kroppsspråk som gjorde det tydligt att de inte gillade varandra eller varandras politik.
Barnomsorgsutspelet är ju bara ett utspel och innehållet är förfärligt. Jag tror inte att det blir politiken ni gemensamt går till val på, men jag kan ha fel. Gör ni det är alliansen vinnare i en fråga till.
kentpersson
03 december 2008 vid 14:16
Kent,
Är det så konstigt då när K-G Bergström väljer ut de frågor där han vet att de är oense och inte de frågor där han vet att de är ense? Det finns vissa frågor kvar, ingen som helst människa hymlar med det. Ändå blir det rubriker varje gång någon påpekar dem. Det är underligt.
/John
John Johansson
03 december 2008 vid 14:54
John,
Aha, så att de tre oppositionspartierna är eniga så länge ingen ställer svåra frågor till dem? Hmmm, jag tror inte det duger att regera på. Politiken innehåller svåra frågor, oavsett om man vill att de ska ställas eller ej.
/kent
Kent Persson
03 december 2008 vid 15:10
Kent,
Den så kallade ”Alliansen” varken är, har varit, eller kommer någonsin bli ”helt enig”. Det kan inte vara möjligt att ena fyra partier på högerkanten och heller är det inte möjlight att helt ena tre partier på vänsterkanten! Jag menar, det är ju för bövelen knappt möjligt att ena ETT parti kring vissa frågor! Alla partier har ju sådana frågor som man kanske inte lyfter upp allra mest därför att man vet att man inte riktigt kommer överens.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har styrt tillsammans längre än vad Alliansen har funnits. Det kan inte finnas någon som tvivlar på möjligheten till kompromissande!
//John
John Johansson
03 december 2008 vid 17:45
Uppenbarligen är detta en känslig fråga för John, de tre partierna och deras partiledare. Hela situationen är ju pinsam. Ena dagen säger Mona Sahlin att hon inte vill ha med (v). Sahlin och Wetterstrand säger att (s) och (mp) räcker för att bilda majoritetsregering. De hänvisar till opinionsmätningar. Sedan hände det saker, Sahlin blev tvingad att ändra sig. I opinionsmätningarna sjunker (s) som en sten. (s) och (mp) är mindre än alliansen i opinionsmätningar.
Trots detta påstår John att allt är frid och fröjd i oppositionen… trovärdighet noll!
Kent Persson
03 december 2008 vid 23:14