Dag 1 - Fredag 4 juli - “Ursäkta, finns det något annat än tjurtestiklar att äta?”
Det finns få ljud som är trevliga klockan 04.30. En väckarklocka är extra otrevlig. Men nåväl - off it went och klockan 05.30 stod jag på Centralstationen i Örebro där Pell-Uno Larsson, Linda Linder och Tomas Öhrn från Karlskoga väntade.
Några timmar senare landade flygplanet på Vienna International Airport i Österrike och efter snabbtåg (och här ska tilläggas att österrikarnas definition av “snabb” kan diskuteras) till Wiens centralstation och vidare taxi så var vi framme vid Gartenhotel Altmansforf i utkanten av Wien.
Efter registrering, obligatorisk “Oh, vellkamm so siss hotell misterr Johenssen” så blev det kort inkvartering i ett för all del fint hotellrum innan en promenad företogs runt omgivningarna. Omgivningarna bestod av just ingenting, annat än en kyrka framför vilken en staty föreställande St. Augustinus stod placerad. Klok snubbe han så det var säkert logiskt.
(Vid hotellet låg för övrigt också ett apotek som, utan att göra ett för stort kronologiskt avbräck i historian, jag tänkte besöka med avsikten att köpa halstabletter. Apotek i Österrike är inte som i Sverige. I Sverige säljer apotekarna sexleksaker. I Österrike säljer apoteken just ingenting för de går inte att komma in i om man inte vill betala en euro för att prata med någon doktor Schinkel. Eller nåt. Men nu ska vi ju få privata apotek även i Sverige så förhoppningsvis slipper vi det kommunistiska apoteksmonopolet och apotek som faktiskt går att komma in i. Jippie. Mycket underligt var det i alla fall och jag fick fylla halsen med hotellmint istället.)
På fredagen åts också äkta Wienerschnitzel med en kall öl. Gissa om den smakade gott efter en matsked kyckling på flygplanet och en smörgås med lite räkor på för 89 kronor på Arlanda?
Efter allt småhackande blev det vid 18-äntligen dags för själva ESP-konferensen, det vi liksom åkt dit för. Två mycket intressanta tal och ett som var tråkigt. De intressanta kom från ordföranden i ESP, Danmarks förre statsminister Poul Nyrup Rasmussen och Ecosys (Ecosy är europeiska motsvarigheten till SSU) förbundssekreterare Ania Skrzypek.
Det långtråkiga talet, och när jag säger långtråkig så får man tänka sig att det nog hade varit roligare att se målarfärg växa eller gräs torka, kom från Österrikes förbundskansler (statsminister) Alfred Gusenbauer. Stalltipset i Österrike är för övrigt att han inte kommer förbli kansler speciellt länge, dock inte på grund av bristande karisma (vilket han lider av) utan en massa misstag).
Efter detta veritabla charmtroll bröts det upp och vi fyllde ett par bussar för att åka iväg till en mycket häftig restaurang som hette 10er Marie och är en så kallad “Heuriger“. Där dracks det vin. Mycket vin. Och ja, jag åt Apfelstrudel.
Vid vårt bord satt en timid tysk farbror som var överfylld med intressanta kunskaper. Mycket trevligt matsällskap. Bland annat berättade han, just som mitt gaffelinnehåll skulle göra entré genom min mun, att det jag just var i stånd att smaka på var “oxtunga”. Vänligt smakade jag på tungan som smakade just ingenting. Jag log. Därefter frågade jag vänligt om tysken kunde vara så snäll att informera om något av det jag sedan skulle smaka på var något av en tjurs produktiva delar. Han svarade inte, utan log. Jag sköljde därefter ner allt som inte var potatis med extra mycket vin.
När bussen tagit oss tillbaka till hotellet var det baren som gällde i någon timme innan första dagen avslutades i en skön hotellsäng.
Dag 2 - Lördag 5 juli - “Ursäkta, finns det svenskt kaffe på hotellet?”
I Österrike dricker man inte kaffe. Det märkte jag på alla luncher och middagar och även frukosten. Även om jag faktiskt fick en egen liten söt kaffekanna vid frukostbordet med kaffe så smakade det mer som smaksatt vatten.
Hela lördagen gick åt till seminarier. Flera stycken och jo, de var mycket intressanta, men tre tvåtimmarspass kan ta kol på även den bästa.
På europeiska möten tittar man på en man som talar och lyssnar på en kvinna som talar. För när mannen talar franska, vilket jag inte gör, får man lyssna på en kvinna som talar engelska, vilket jag gör. Det var mycket roligt och känslan av att vara världsvan toppdiplomat inföll sig snabbt.
Seminarierna var rubricerade efter delarna i det gemensamma valmanifest som europeiska socialdemokraterna går till val på i Europaparlamentsvalet 2009. Ett manifest som verkligen skrivits och diskuterats av tusentals européer och som ska beslutas om i Madrid i december.
För att återigen bryta min kronologi något vill jag återgå till middagen på fredagen. Förrutom den kunniga tysken pratade jag mycket med en finsk farbror som pratade finlandssvenska och lät som Mumintrollen. Fram till att han fick i sig för mycket vin. Då lät han bara finsk. Vi pratade om allt möjligt, men mitt i konversationen kom en ytterst ohövlig holländsk kvinna och föste bort mig, pojkvaskern, för att hon minsann skulle sitta där (jag hade suttit där en halvtimme och vi var först vid det bordet). Livrädd och artig som jag är lät jag mig bortfösas.
Nu är vi tillbaka i kronologin och seminarierna. Mitt i ett av seminarierna börjar Tomas från Karlskoga av någon outgrundlig anledning leka lite med sin penna. Tydligen så till den milda grad att en kvinna framför oss vänder sig om med en blick som påminner om alla fältslag i alla europeiska krig någonsinn tillsammans. Kvinnan var givetvis den otrevliga holländskan. Gissa om det blev extra roligt att jag då hade “stängt” min penna och “var tvungen” att öppna den med ett extra ljudligt “klick”. Haha, vilken blick!
Efter timmar och timmar av seminarier blev det kväll den andra dagen. Och nu blev det Barbequemiddag. Och jag såg ut över skapelsen och såg att det var gott.
Middagen var mycket trevlig. Väldigt trevlig till och med och efter god mat, gott vin och god öl blev det inresa för ett litet gäng, inklusive undertecknad, till Wiens nattliga uteliv. Och ett fascinerande sådant vill jag tillägga. Vi var vid ett ställe som hette Museumsquartier. Det var bara snäppet mer posh att dricka Gin och Tonic vid Moderna Konstmuseet i Wien än att dricka dito på Pastabaren i Örebro. Östterikarna skrämde upp oss arma svenskar med poshheten och kostnadsläget så när jag klev in trodde jag att min modesta ekonomi kanske skulle kunna räcka till ett glas vatten. Men vår syn på alkohol gör ju att vi är vana med ett högt prisläge, så en drink kostade precis som hemma. Schysst!
Efter nattlivet blev det klassisk nattamat, Käsekräuter och en kall öl. Smarrigt värre!
Och så blev det söndag, den tredje dagen.
Dag 3 - Söndag den 6 juli - “Eh, at your right…ehh.. left…eh…ist der Bergsfrauleich…eh…”
Söndagen var sightseeingdag. Typ åtminstone.
Ska man vara engelskspråkig guide på en buss i Wien är det bra om man åtminstone kan tre saker:
1. Engelska
2. Berätta något om Wien
3. Höger och vänster
Vår guide kunde inget av ovanstående vilket gjorde det mycket spännande. När han stakande stakade fram något på något som bäst kan liknas vid 99 procent tyska med österrikisk accent och 1 procent engelska med ännu mer österrikisk accent fick man gissa om det låg på höger eller vänster sida för ibland var höger vänster och ibland var vänster vänster. Mycket krångligt.
Så efter tre timmars resa, och kanske 3 minuters effektiv guidning, blev det utcheckning och taxi till Vienna International Airport för några timmars sightseeing där innan Fockern lyfte oss tryggt hem till lilla Svedala.
In alles - en mycket bra resa!
Här kan ni se bilder från hela äventyret.
Senaste kommentarer