John Johansson(s) blogg

De flesta av oss hade räknat med att borgarna, nu när de vann makten efter tolv år, skulle utnyttja sina dagar och ta vara på dem väl. De flesta hade väl tron om att en regering med Carl Bildt, Beatrice Ask och Mats Odell, som ändå uppbär en viss regeringserfarenhet, skulle kunna hålla utan att braka ihop.

Efter mindre än två år (!) med ministeravhopp, skandalomsusande statssekreterare, schabbel med obligatorisk a-kassa - ja, listan på fiaskon kan göras lika lång som näsorna på alla borgerliga valarbetare, är vi nu framme vid regeringens Reinfeldts - hittills är det kanske bäst att tillägga - största kris.

Man kan säga vad man vill om folkets kunskap om FRA-lagen och man kan anklaga Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för tjyv- och rackarspel. Men när före detta folkpartistiska regeringsledamöter, däribland Sveriges förre statsminister och utrikesminister, totalsågar FRA-lagen är det faktiskt inget annat än en kris.

Nu går så flera folkpartister, som för ett par veckor sedan röstade ja, och en som avstod, och en som sa nej, ut och säger att nej - FRA är inge bra.

Denna lag som Johan Pehrson, folkpartiets gruppledare, försvarar till tårar. Och som Fredrik Reinfeldt har sagt ligger fast.

Det var en tidsfråga, vi visste det egentligen. Fast vi kanske trodde annorlunda denna gång blev det som alltid: Borgerlig regering = regeringskris!

Sitter hemma hos min far och bläddrar i gamla skolböcker. Bland annat den fantastiska boken “Tankar” - egenhändigt komponerad av John Johansson i klass 6B hösten 1993 - våren 1994. Någon sorts dagbok, eller tvåvägskommunikation mellan mig och min dåvarande lärare Elsy Ånger, may she rest in peace.

20/8 1993
Jag tycker det är kul i skolan. Det roligaste ämnet är geografi. Jag undrar varför vissa röker, snusar, knarkar och krigar. Då man ändå dör.

18/11 1993
Idag var det inte så roligt på slöjden, för jag gjorde så många fel. Idag ska det bli spännande eftersom vi får höra info om Scheele [min högstadieskola, kommenterar från John version 2008]. Jag tycker att det var bra att Thomas fick byta plats. Jag förstod nästan att det inte skulle gå med dom tillsammans.

Nej, men nu har de fått sina chanser för lång tid framåt, tills de ändrar sitt pratiga sätt. Elsy.

Datum okänt
Idag fick jag ta hem mitt slöjdarbete eftersom jag inte skulle hinna göra klart det annars. Det är korsstygn jag håller på med. Jag tycker det är fint med snö, eftersom det är så fint med vita träd.

8/2 1994
Pappa har köpt en video med Show view. Han har aldrig haft någon video. Synd att vi inte fick spela innebandy igår.

30/3 1994
Det var skönt med sovmorgon idag. Fast jag vaknade ändå tidigt. Vi ska sova vid [sic] pappa hela påsklovet. Jag älskar lov. Vi ska åka till Gotland på semester (med pappa och farmor). Det ska bli roligt. Jag hoppade över tre ord i glosprovet. Draw, drew och drawn. Det blir mitt sämsta prov. Det är bra att vi slipper bli tvångsflyttade till Kabbe [andra högstadieskolan i Köping]. Scheele är ju så fint. Hela det förslaget “stank” (slang för “är för j_vligt”). Undrar om kriget tar slut. Jag hatar krig. Det gör nog alla. Även de som krigar.

2/6 1994
Det gick bra på musiken. Thomas har varit jättestökig på lektionerna. Särskilt på datan. Frida är löjlig.

Hihi. Förlåt Thomas och Frida. Så här 14 år senare hoppas jag att vi inte har några hard feelings.

Och här är min gamla “kontaktbok” från lågstadiet:

Datum okänt
Eftersom jag inte har gjort hela läxan till i dag [sic] så har jag kvar 84 + 111.

21/9 1987
Måndagen den 28/9 åker vi på skolresa till Vallby museum Västerås. Medtag matsäck + korv och fem kronor i fickpengar. Vi samlas kl 8.15 och kommer hem ca 14.00.

Lena, Irené och Eva.

Fantastiskt!

Ögnar igenom nyhetssidorna och ser att någon larvig moderat i skånska Kävlinge anklagar sossarna där för “passivt samarbete” med Sverigedemokraterna därför att sd röstar med Socialdemokraterna.

Detta blåser fp-organet DN upp till: “S löfte om sd-oberoende svårhållet” som vore det ett obestridligt faktum. Men citatet kommer alltså från en moderat i en pyttekommun i Skåne, inte någon professor eller auktoritet i statskunskap (för då hade det givetvis varit sant).

I Örebro har Sverigedemokraterna ett mandat och de har med det mandatet uträttat exakt noll och intet. Tre män har besuttit platsen och de repliker som kommit från talarstolen från Sverigedemokraterna är intetsägande. De har bidragit med ingenting i kommunpolitiken i Örebro.

I voteringar har de dock röstat för den styrande alliansens budgetförslag. Men givetvis har högerkoalitionen inget som helst samarbete med Sverigedemokraterna för det. Detta vet jag att intyga till 100 procent och skulle någon person i Örebro anklaga Staffan Werme för samarbete med Sverigedemokraterna bara för att SD röstar för Staffan Wermes politik skulle vi socialdemokrater ta avstånd från den anklagelsen. Den är helt enkelt inte sann.

Men när en moderat gör exakt samma sak som jag alltså inte gör blir det toppnyhet på Dagens Nyheters hemsida. Fantastiskt.

Jag bara undrar, alla ni borgare som exempelvis försvarade konditorn i konditoristrejken i Örebro i höstas, ni som skröt över att ni handlade på Lindqvists och Smörkransen (däribland flera i det mäktiga samordningskansliet i Örebro, bl.a. Örebros mäktigaste kvinna) - tycker ni fortfarande att kollektivavtal är så hemskt att kräva?

… känns det som att jag faktiskt vågar erkänna att jag nog har en hyfsat snygg stil och ser rätt så bra ut ändå. Trots att jag är politiker, menar jag…

Ikväll var jag på Mamma Mia! Den var bra, men herregud - James Bond sjöng i den! Horribelt!!!

Dag 1 - Fredag 4 juli - “Ursäkta, finns det något annat än tjurtestiklar att äta?”

Det finns få ljud som är trevliga klockan 04.30. En väckarklocka är extra otrevlig. Men nåväl - off it went och klockan 05.30 stod jag på Centralstationen i Örebro där Pell-Uno Larsson, Linda Linder och Tomas Öhrn från Karlskoga väntade.

Några timmar senare landade flygplanet på Vienna International Airport i Österrike och efter snabbtåg (och här ska tilläggas att österrikarnas definition av “snabb” kan diskuteras) till Wiens centralstation och vidare taxi så var vi framme vid Gartenhotel Altmansforf i utkanten av Wien.

Efter registrering, obligatorisk “Oh, vellkamm so siss hotell misterr Johenssen” så blev det kort inkvartering i ett för all del fint hotellrum innan en promenad företogs runt omgivningarna. Omgivningarna bestod av just ingenting, annat än en kyrka framför vilken en staty föreställande St. Augustinus stod placerad. Klok snubbe han så det var säkert logiskt.

(Vid hotellet låg för övrigt också ett apotek som, utan att göra ett för stort kronologiskt avbräck i historian, jag tänkte besöka med avsikten att köpa halstabletter. Apotek i Österrike är inte som i Sverige. I Sverige säljer apotekarna sexleksaker. I Österrike säljer apoteken just ingenting för de går inte att komma in i om man inte vill betala en euro för att prata med någon doktor Schinkel. Eller nåt. Men nu ska vi ju få privata apotek även i Sverige så förhoppningsvis slipper vi det kommunistiska apoteksmonopolet och apotek som faktiskt går att komma in i. Jippie. Mycket underligt var det i alla fall och jag fick fylla halsen med hotellmint istället.)

På fredagen åts också äkta Wienerschnitzel med en kall öl. Gissa om den smakade gott efter en matsked kyckling på flygplanet och en smörgås med lite räkor på för 89 kronor på Arlanda?

Efter allt småhackande blev det vid 18-äntligen dags för själva ESP-konferensen, det vi liksom åkt dit för. Två mycket intressanta tal och ett som var tråkigt. De intressanta kom från ordföranden i ESP, Danmarks förre statsminister Poul Nyrup Rasmussen och Ecosys (Ecosy är europeiska motsvarigheten till SSU) förbundssekreterare Ania Skrzypek.

Det långtråkiga talet, och när jag säger långtråkig så får man tänka sig att det nog hade varit roligare att se målarfärg växa eller gräs torka, kom från Österrikes förbundskansler (statsminister) Alfred Gusenbauer. Stalltipset i Österrike är för övrigt att han inte kommer förbli kansler speciellt länge, dock inte på grund av bristande karisma (vilket han lider av) utan en massa misstag).

Efter detta veritabla charmtroll bröts det upp och vi fyllde ett par bussar för att åka iväg till en mycket häftig restaurang som hette 10er Marie och är en så kallad “Heuriger“. Där dracks det vin. Mycket vin. Och ja, jag åt Apfelstrudel.

Vid vårt bord satt en timid tysk farbror som var överfylld med intressanta kunskaper. Mycket trevligt matsällskap. Bland annat berättade han, just som mitt gaffelinnehåll skulle göra entré genom min mun, att det jag just var i stånd att smaka på var “oxtunga”. Vänligt smakade jag på tungan som smakade just ingenting. Jag log. Därefter frågade jag vänligt om tysken kunde vara så snäll att informera om något av det jag sedan skulle smaka på var något av en tjurs produktiva delar. Han svarade inte, utan log. Jag sköljde därefter ner allt som inte var potatis med extra mycket vin.

När bussen tagit oss tillbaka till hotellet var det baren som gällde i någon timme innan första dagen avslutades i en skön hotellsäng.

Dag 2 - Lördag 5 juli - “Ursäkta, finns det svenskt kaffe på hotellet?”

I Österrike dricker man inte kaffe. Det märkte jag på alla luncher och middagar och även frukosten. Även om jag faktiskt fick en egen liten söt kaffekanna vid frukostbordet med kaffe så smakade det mer som smaksatt vatten.

Hela lördagen gick åt till seminarier. Flera stycken och jo, de var mycket intressanta, men tre tvåtimmarspass kan ta kol på även den bästa.

På europeiska möten tittar man på en man som talar och lyssnar på en kvinna som talar. För när mannen talar franska, vilket jag inte gör, får man lyssna på en kvinna som talar engelska, vilket jag gör. Det var mycket roligt och känslan av att vara världsvan toppdiplomat inföll sig snabbt.

Seminarierna var rubricerade efter delarna i det gemensamma valmanifest som europeiska socialdemokraterna går till val på i Europaparlamentsvalet 2009. Ett manifest som verkligen skrivits och diskuterats av tusentals européer och som ska beslutas om i Madrid i december.

För att återigen bryta min kronologi något vill jag återgå till middagen på fredagen. Förrutom den kunniga tysken pratade jag mycket med en finsk farbror som pratade finlandssvenska och lät som Mumintrollen. Fram till att han fick i sig för mycket vin. Då lät han bara finsk. Vi pratade om allt möjligt, men mitt i konversationen kom en ytterst ohövlig holländsk kvinna och föste bort mig, pojkvaskern, för att hon minsann skulle sitta där (jag hade suttit där en halvtimme och vi var först vid det bordet). Livrädd och artig som jag är lät jag mig bortfösas.

Nu är vi tillbaka i kronologin och seminarierna. Mitt i ett av seminarierna börjar Tomas från Karlskoga av någon outgrundlig anledning leka lite med sin penna. Tydligen så till den milda grad att en kvinna framför oss vänder sig om med en blick som påminner om alla fältslag i alla europeiska krig någonsinn tillsammans. Kvinnan var givetvis den otrevliga holländskan. Gissa om det blev extra roligt att jag då hade “stängt” min penna och “var tvungen” att öppna den med ett extra ljudligt “klick”. Haha, vilken blick!

Efter timmar och timmar av seminarier blev det kväll den andra dagen. Och nu blev det Barbequemiddag. Och jag såg ut över skapelsen och såg att det var gott.

Middagen var mycket trevlig. Väldigt trevlig till och med och efter god mat, gott vin och god öl blev det inresa för ett litet gäng, inklusive undertecknad, till Wiens nattliga uteliv. Och ett fascinerande sådant vill jag tillägga. Vi var vid ett ställe som hette Museumsquartier. Det var bara snäppet mer posh att dricka Gin och Tonic vid Moderna Konstmuseet i Wien än att dricka dito på Pastabaren i Örebro. Östterikarna skrämde upp oss arma svenskar med poshheten och kostnadsläget så när jag klev in trodde jag att min modesta ekonomi kanske skulle kunna räcka till ett glas vatten. Men vår syn på alkohol gör ju att vi är vana med ett högt prisläge, så en drink kostade precis som hemma. Schysst!

Efter nattlivet blev det klassisk nattamat, Käsekräuter och en kall öl. Smarrigt värre!

Och så blev det söndag, den tredje dagen.

Dag 3 - Söndag den 6 juli - “Eh, at your right…ehh.. left…eh…ist der Bergsfrauleich…eh…”

Söndagen var sightseeingdag. Typ åtminstone.

Ska man vara engelskspråkig guide på en buss i Wien är det bra om man åtminstone kan tre saker:

1. Engelska
2. Berätta något om Wien
3. Höger och vänster

Vår guide kunde inget av ovanstående vilket gjorde det mycket spännande. När han stakande stakade fram något på något som bäst kan liknas vid 99 procent tyska med österrikisk accent och 1 procent engelska med ännu mer österrikisk accent fick man gissa om det låg på höger eller vänster sida för ibland var höger vänster och ibland var vänster vänster. Mycket krångligt.

Så efter tre timmars resa, och kanske 3 minuters effektiv guidning, blev det utcheckning och taxi till Vienna International Airport för några timmars sightseeing där innan Fockern lyfte oss tryggt hem till lilla Svedala.

In alles - en mycket bra resa!

Här kan ni se bilder från hela äventyret.

Jo, jag mötte ju en av alla dessa före detta Filmkrönikeprogramledares dubbelgångare nere i Wien.

Jag antar att ni ser vem:

Det är givetvis Nils-Petter Sundgren…

En fullständig rapport kommer i början på veckan - var så säkra! Just nu är jag för trött, men här är i alla fall ett bevis på att åtminstone Wienerschnitzel och äkta österrikisk öl inmundigades.

Auf Wienerschnitzel.

I morgon åker jag likt någon värsta sorts Carl Bildt utomlands på ett politiskt möte. Jag ska till Wien för ett möte med Europeiska Socialdemokratiska Partiet, ESP. Förhoppningsvis blir det många … diskussioner (här tänkte jag skriva Bier) och heta … samtal (här tänkte jag skriva apfelstrudeln). Eller sån där dryck de dricker i Wien - vin. Eller sån där schnitzel de äter i Wien…Cordon Bleu.

I Österrike kommer vi diskutera EU-valet 2009 och det program, eller manifest, som ESP ska ta fram till då. Givetvis lär annat diskuteras också, typ…EM? Och så kanske Lissabonfördraget.

Jag tycker att det är en katastrof att irländarna röstade nej till Lissabonfördraget, och jag tycker att det är än mer katastrofalt om det nejet ska stjälpa hela processen. Jag hoppas därför att alla andra länder fortsätter sina ratificeringsprocesser så att alla folk kan få säga “Ja” eller “Nej” till fördraget.

Givetvis vill jag att den svenska riksdagen säger “Ja”. Och jag tycker inte om den taktik som nejsägarna i Skåne och på andra håll runt om i mitt parti nu börjar ta sig för - nämligen att säga “Ja” till Lissabon, men bara ett “villkorat ja”. Villkoret är att det i förhandlingarna ska garanteras att Sverige ska kunna få kräva svenska kollektivavtal i Sverige. Något som självklart låter väldigt bra och klokt och svårt att vara mot.

Men man måste se saker och ting för vad det är. Det är givetvis ingen taktik för ett villkorat “ja”, det är en taktik för att få till stånd ett “nej”. För om Sverige rent teoretiskt skulle kräva detta, varför ska då inte de andra EU-länderna få kräva att just deras hjärtefrågor garanteras med det nya fördraget?

Nej, snus är snus om än i gyllne dosor - jag tycker att det vore bättre om nejsägarna i Sverige pratade klarspråk istället.

Själv hoppas jag på en trevlig helg, med många intressanta möten.

“Hey we need a visit to Vienna
I’ve heard that there’s something about that fallen town
They say don’t forget to bring your friend on
Schönen Donau under Vienna sun
If we ever get to Vienna
Sell us dreams about that echoing dome
What if a last waltz can really save us
Be young at heart and full of hope“

(Sahara Hotnights)