05 februari 2010
Idag samlas Centerpartiet (fyra hundra av dem i alla fall), eller om man så vill ”världens rikaste parti” för att som TT skriver: ”klura ut hur man med 3,5 procent i senaste Demosop ska nå målet 10 procent i valet i höst”.
Det är i alla fall inte ungdomsväljarna man vill vinna. Idag gör ungdomsförbundets ordförande Magnus Andersson ett utspel där han vill uppmana centerpartistiska kommunpolitiker att göra avkall från likalönsprincipen och frysa ingångslönerna för unga, allt för att ”göra det lättare för unga att få jobb”.
Det Magnus Andersson verkar ha svårt att förstå är att det ju i och med detta inte blir lättare för en ung att få jobb i kommuner, i och med att det i de flesta kommuner inte finns några jobb att söka på grund av de besparingar i välfärden som kommunerna tvingats till i och med att Magnus Anderssons regering sänkt skatten med 100 miljarder kronor på lånade pengar istället för att investera i välfärden.
Dessutom är det ju så att det inte finns några ”ungdomspriser” i Sverige. Att då ha ”ungdomslöner” blir rent diskriminerande när många unga kanske ska försöka uppgradera sin bostad på grund av eventuella tillökningar i familjen, samboskap eller så.
Sen är Magnus Anderssons tanke (som ju Centerpartiet och CUF fört fram i år och dar) korkad också av det skälet att Centerpartiet ofta brukar argumentera helt tvärtom. De vill avskaffa LAS så att unga människors kompetens inte försvinner vid uppsägningar, men tydligen så vill de inte premiera unga människors kompetens med lika lön. Dubbeltydigt, minst sagt.
Det tredje skälet till varför idéerna om sänkta ingångslöner är galna är för att all seriös forskning pekar på att ingångslönen är avgörande för löneutvecklingen. En låg ingångslön gör att det är svårare att nå de lönenivåer man egentligen ska ha.
Det intressanta blir nu att se vilka centerpartister som lyder Magnus Andersson. Tänker Rasmus Persson göra det? Tänker han verka för att ingångslönerna i Örebro kommun konsekvent sänks? Ett svar vore på sin plats!
Lämna en kommentar » | 
alliansen, Örebropolitik | Taggad: Centerpartiet, Magnus Andersson, Rasmus Persson | 
Permalänk
Publicerat av John Johansson
05 februari 2010
När Lars-Axel Nordell (KD) kandiderade till riksdagen 2006 hade han ett eget personvalsmaterial av klassen ”humor” blandad med något sorts tafatt försök till att problematisera kring olika frågor. Han tog hjälp av alfabetet och roliga bilder och det hela kan med vänliga ord beskrivas som lite småfyndigt.
Bokstaven ”Ä” har en bild som består av någon som kikar ut ur en persienn och med ett rim som heter duga: ”Äldre ska ha rätt, som djuren, att va’ ute i naturen”. Det orimliga i att överhuvudtaget jämföra äldre med djur tycks inte Lars-Axel Nordell begripa, ej heller varför det känns lite konstigt när han i sin förklarande text försöker förklara att djur har rätt att gå på bete utomhus och att även fångar har ”motsvarande” rättigheter.
Äldre ska inte ha samma rättigheter som djur. Äldre ska ha mänskliga rättigheter! Och de bör ha rätt till den utevistelse de själva vill ha och efterfrågar, när de vill och i så stor utsträckning de vill. Att inte alla äldre idag får det i den utsträckning som de skulle vilja ha beror inte på någon sorts rutten människosyn som bara kan ändras genom ett politiskt beslut – det beror på att resurserna inte räcker till. Det är något som MÅSTE ändras, och Socialdemokraterna vill också prioritera välfärden framför stora skattesänkningar. För resurserna blir inte bättre av Lars-Axel Nordells politik, som består i att sänka skatten med över 100 miljarder kronor på lånade pengar istället för att höja pengarna till statsbidragen åt kommuner och landsting. Resurserna blir inte bättre av de nya försämringarna i trygghetssystemen som fullkomligt slänger ut människor ur systemen och istället hänvisar dem till försörjningsstöd, vilket gör att kommunerna måste ge pengar till människor så att de har råd att betala hyran. Det är Lars-Axel Nordells politik och det är rimligtvis den han bör ändra än att klura ut roliga rim och populistiska jämförelser.
Kanske skulle han till och börja med se hur besparingarna i äldreomsorgen i borgerligt styrda Örebro kommun påverkar möjligheten till utevistelse för de äldre här. Han hade nog inte blivit speciellt belåten.
Dessutom visar Lars-Axel Nordell sin demokratisyn på sin blogg när han skriver: ”I Örebro läns landstinget har de [Socialdemokraterna] 2010 suttit i majoritet i orubbat bo i hela 75 år. Demokrati förutsätter växling vid makten.”
Så ser Lars-Axel Nordells demokratisyn ut. Vid valet i september ska ni rösta på något annat parti, oavsett deras politik, bara för att demokratin förutsätter växling vid makten. På samma sätt som Nackaborna ska rösta på Socialdemokraterna då, antar jag, efter årtioenden av regelbundet moderatstyre.
Min demokratisyn ser istället ut så här: Låt de som har folkets förtroende styra. Att Socialdemokraterna styrt länge har sina orsaker. Att KD inte fått styra speciellt ofta har sina orsaker. Att KD inte kommer in i riksdagen i september har sannerligen också sina orsaker.
Lars-Axel Nordell är en typisk kristdemokrat. Han pratar högt och stort och brett men gör litet, tunt och fjuttigt. De äldre som hoppas få komma ut, likt en ko, gör nog mest rätt i att fundera lite på om det är så man vill bli sedd och om man tror att äldreomsorgen blir bättre av att skatten sänks. Ja, för alla utom för pensionären själv då, så klart.
Lämna en kommentar » | alliansen, Örebropolitik | Taggad: Kristdemokraterna, Lars-Axel Nordell | Permalänk
Publicerat av John Johansson
04 februari 2010
Expressens Niklas Svensson tror sig ha hittat ett riktigt scoop. Igår skrev han att Leif Pagrotsky skulle svika Mona Sahlin för att han inte ville bli minister efter en eventuell valseger. Leif Pagrotsky sade då att det inte var sant, men på det örat ville inte Niklas Svensson lyssna.
Idag skriver han igen om flera ”tunga” avhopp av politiker som ”sviker Mona Sahlin”. Berit Andnor lämnar riksdagen efter nästan tjugo år. Bosse Ringholm lämnar riksdagen och han har ju in alles verkat politiskt i årtionden, karln var ju aktiv på Tage Erlanders tid.
En annan som lämnar riksdagen är Ameer Sachet från Örebro. Han lämnar för att ge sig in i kommunpolitiken.
Jag känner Ameer Sachet. Han ”sviker inte” någon – han kommer slita i valrörelsen för att få Mona Sahlin vald och åstadkomma ett maktskifte både i Sverige och i Örebro.
Att folk lämnar riksdagen känns ju i grund och botten rätt så sunt – ingen människa kan sitta där för evigt och någon gång måste man lämna. Förutom de ovan nämnda tre har jag inte hört talas om speciellt många av riksdagsledamöterna som nämns så jag har ingen aning om hur länge de suttit eller varför de lämnar, men jag kan nog lova att ingen ”sviker”.
Om det är att ”svika” att lämna över till någon annan efter tjugo år, då skiljer sig Niklas Svenssons politikersyn rätt så drastiskt från min.
Lämna en kommentar » | Valet 2010, Örebropolitik | Taggad: Ameer Sachet, Örebro, Berit Andnor, Bosse Ringholm, Niklas Svensson, politik, Riksdagen, Valet 2010 | Permalänk
Publicerat av John Johansson
04 februari 2010
Tripolitikern Ewa Björling (hon är den tredje (!) Handelsministern regeringen Reinfeldt haft på bara tre år. Den första satt i åtta (!!!) dagar som minister innan hon, Maria Borelius, inte riktigt kunde förklara hur de höga inkomsterna inte kunde räcka till att betala skatt. Den andra, örebroaren Sten Tolgfors tog då över, innan han fick skutta vidare till Försvarsdepartementet då den tidigare Försvarsministern inte längre gillade regeringen.) är i blåsväder. Minst sagt.
I SVT:s Korrespondenterna idag lyckades hon inte riktigt förklara varför regeringen öppet stödjer Libyens köp av ett svenskt övervakningssystem för att hindra flyktingströmmarna från Libyen över Medelhavet. Bloggen Alliansfritt skriver här, här, här, här (med video) och här. Björn Sundin skriver också om detta. Hela programmet kan ses från SVT:s hemsida.
Ewa Björling har varit handelsminister längst i den borgerliga regeringen. Som nestor i handelsfrågor på den borgerliga kanten spelar hennes röst en roll, hon har ett inflytande och det är inte särskilt lätt att bortse från henne när man försöker staka ut en borgerlig handelspolitik. Den går alltså att beskriva som att vi säljer vad som helst till vem som helst hur som helst och står inte för det. Hon erkänner i programmet att hon inte tar upp människorättsfrågor, annat än undantagsvis, och hon har på bästa FRA-manér inga problem att som svensk regeringsrepresentant sälja in ett, visserligen civilt, övervakningsprogram som från rymden (!) övervakar stackars libyer som försöker fly diktatorn Khadaffi.
Amnesty International kritiserar nu svenska regeringen. Det är en kritik som är svårt att vifta bort. I inslaget syns även Olof Palme och diskussioner förs om den svenska bojkotten av Sydafrika under Apartheidregimen, huruvida en bojkott av en nation leder till önskvärt resultat eller ej. Jag tror säkert att det går att hitta avigsidor med bojkotter och det är inte alls säkert att det behöver vara rätt väg att gå, men att som regeringsrepresentant aktivt stötta handeln och dessutom promota den, med diktaturer känns som en onödigt lång väg att gå.
Men det är klart, skulle Ewa Björling verkligen tvingas avgå skulle Reinfeldt bli tvungen att leta fram sin FJÄRDE handelsminister, utan att regeringens fyra år ens har gått. Vem vet, kanske hade det då funnits så få moderater kvar att han hade varit tvungen att söka sig till Örebro för att hitta någon avhoppad moderat. De verkar ju sannerligen bli fler och fler här.
Lämna en kommentar » | Internationell politik, alliansen | Taggad: Sten Tolgfors, Ewa Björling, Handelspolitik, Maria Borelius, Tripoli, Khadaffi, Libyen, Olof Palme, Sydafrika, Apartheid | Permalänk
Publicerat av John Johansson
#
bra 
